Något händer. De krafter som bor i mig börjar vakna. Kamplusten. Vinnarinstinkten. De kommande veckorna kommer vara några av de viktigaste i mitt liv. För nu har jag chansen att förändra och förbättra mig. Bli bättre, starkare, mer levande. Jag kände det igår när vi i rask takt gick i skogen. Upp och ner för backar, skogsdoft, glada röster, svett men absolut inga tårar. Häromdagen skulle vi väga in oss lite försiktigt. Jag ställde mig på den där vågen som skall mäta både vikt och fettfördelning. Inget hände. Maskinen blinkade men den där remsan med de olika resultaten lös med sin frånvaro. Maria var redan klar och det hade gått enligt alla mallar. Men för mig hände inget. En av personalen på Onyx provade och allt var som det skulle. Men när jag än en gång, efter att ha tagit av mig ringar och armbandsklocka och skärp, ställde mig på apparaten så var det samma igen. Displayen blinkade desperat men ingen remsa, inte ens en liten molekyl remsa. Ingenting. Jag fick nöja mig med vikt. 105 kilo. För helvete, jag är bara 173 cm och väger 105 kilo. Det ger ett bmi på 35.1. Jag är ju nästan död. Hjärtinfarkten ligger och lurar och bara väntar på sin chans. Kanske är min fettmängd helt ogreppbar för maskinen. Tänk om jag är den enda i hela världen med en fettmängd på 110%. Varför inte liksom, hela jag är ju lite egen. Men jag är taggad. Jag vill verkligen förändra mitt liv. Jag har redan tagit en mängd viktiga beslut, redan för några år sedan och än så länge är allt som det skall. Alkoholen är mer eller mindre bortsopad från mitt liv. Jag har redan gått ner 10 kilo från 115 till 105 kg. Nu är det hårt jobb, slit, som väntar. Men för sjutton gubbar. Inget är omöjligt. Ibland kan det vara svårt att nå sina mål. Men då tar man bara i lite mer. Som sagt, inget är omöjligt. //Jonas

There are no results for Något händer. De krafter som bor i mig börjar vakna. Kamplusten. Vinnarinstinkten. De kommande veckorna kommer vara några av de viktigaste i mitt liv. För nu har jag chansen att förändra och förbättra mig. Bli bättre, starkare, mer levande. Jag kände det igår när vi i rask takt gick i skogen. Upp och ner för backar, skogsdoft, glada röster, svett men absolut inga tårar. Häromdagen skulle vi väga in oss lite försiktigt. Jag ställde mig på den där vågen som skall mäta både vikt och fettfördelning. Inget hände. Maskinen blinkade men den där remsan med de olika resultaten lös med sin frånvaro. Maria var redan klar och det hade gått enligt alla mallar. Men för mig hände inget. En av personalen på Onyx provade och allt var som det skulle. Men när jag än en gång, efter att ha tagit av mig ringar och armbandsklocka och skärp, ställde mig på apparaten så var det samma igen. Displayen blinkade desperat men ingen remsa, inte ens en liten molekyl remsa. Ingenting. Jag fick nöja mig med vikt. 105 kilo. För helvete, jag är bara 173 cm och väger 105 kilo. Det ger ett bmi på 35.1. Jag är ju nästan död. Hjärtinfarkten ligger och lurar och bara väntar på sin chans. Kanske är min fettmängd helt ogreppbar för maskinen. Tänk om jag är den enda i hela världen med en fettmängd på 110%. Varför inte liksom, hela jag är ju lite egen. Men jag är taggad. Jag vill verkligen förändra mitt liv. Jag har redan tagit en mängd viktiga beslut, redan för några år sedan och än så länge är allt som det skall. Alkoholen är mer eller mindre bortsopad från mitt liv. Jag har redan gått ner 10 kilo från 115 till 105 kg. Nu är det hårt jobb, slit, som väntar. Men för sjutton gubbar. Inget är omöjligt. Ibland kan det vara svårt att nå sina mål. Men då tar man bara i lite mer. Som sagt, inget är omöjligt. //Jonas
- Check your spelling or try different keywords
Ref A: 559CC76F977547AB8876D5D98C25580D Ref B: BL2EDGE1706 Ref C: 2024-04-20T16:38:48Z